fredag

Sjuttonde december

Det florentinska vildsvinet höggs i marmor några århundraden före vår tideräknings början. Ingen vet av vem. Originalet står i Uffizierna. Det har gjutits i flera bronskopior. Nu står en kopia på en kopia på Mercato Nouvo i Florens. Den ursprungliga bronskopian tillverkades 1612.
Enligt tradition ska man gnugga vildsvinets tryne för att vara säker på att återvända till Florens. Miljoner och åter miljoner handflator har sålunda putsat metallen så blank att det florentinska vildsvinets tryne nästan förefaller vara bräckligt.
I entrén till Konstakademin på Fredsgatan, Stockholm, står en kopia. I trehundra år har den stått där. En annan kopia finns i Akademins lokaler på Skeppsholmen. Jag har också sett två kopior utanför en villa i närheten av Nobelparken.
Vad gör galten? Om detta kan man tvista och, tror jag, här är det bara fantasin som sätter gränsen. Den kan ha varit en del av en grupp, omgiven av andra djur, men det betyder egentligen inte så mycket. Galten befinner sig mitt i en rörelse. Jag tror den nyss väckts ur en behaglig slummer. Den somnade mätt och till freds efter att ha tagit några honor på det sätt hanar plägar göra när de är mätta. Där efter la den sig ned för vila.
Men just nu har någonting inträffat. Ett ljud, en rörelse, en reflex från ett fientligt öga. Vildsvinsgalten reser sig bereddd att gå till motattack. Det är han och ingen annan som har ansvaret och han kommer inte att tveka.
Varför fascinerar den här bilden? Jag tror det har att göra med styrkan och den klara insikten som träffar vildsvinsgalten. Det här är en hane med lem på livet. Han måste reagera.
Det är fara i luften. Res dig! Slåss!
Ungefär så ser jag den och tänker på min tid.

Inga kommentarer: