Tolfte december

Det här är inte en bild från en stillsam sommardag.
Den mörkklädde mannen till vänster lägger handen på kvinnans huvud. Den kvinna som är huksittande talar tröstande till den kvinna som mannen vidrör. Hon talar först svenska, sen engelska, men varken mannen eller kvinnan tycks förstå.
Kring trädstammen till höger finns en bänk. Bakom bänken och längre bort syns löv och kvistar på marken. Det är en stor och tung gren som fallit ned. Den har nyss knäckts från trädet och hamnat mellan bänken och den blå markisen, där befinner sig en fruktförsäljare, exakt i det ögonblick då kvinnan och mannen kom promenerande från Biblioteksgatan och ut på torget.
Längre bort står människor: nyfikna och vittnen. Hur kunde detta hända? Är någon skadad?
Jag hörde ljudet då grenen knäcktes. Det är ett ljud som sällan hörs i städer. Sen kom det sträva ljudet av någonting tungt och stort som faller genom en tät lövkrona. Därför reagerade jag. Jag har varit med om att fälla träd och mitt ljudminne varnade mig. När sånt ljud hörs då ska man se upp. Sen kom ett skrik. Det var från kvinnan som fick allt över sig.
Strax efter jag tagit bilden anländer en ambulans, en brandbil och en polisbil. Ambulansen tar med kvinnan och hennes man. De är turister och förefaller rädda och förvirrade. Polisen frågar ut några människor och gör anteckningar. Brandmännen spärrar av området kring trädet. Sen händer inte så mycket mer.
Hur kunde detta ske? Jo, någon, eller några, hade fått för sig att hänga upp belysningsslingor i det stora trädet på Norrmalmstorg. Sånt kan vara vackert i sommarnatten. Belysningslingorna lindades varv på varv kring grenarna utan tanke på att tråden och lysdioderna sammantaget väger ganska myket.
Till slut blev det alltför tungt och grenen faller just i det ögonblick då kvinnan och mannen lyckliga med påsar och kassar söker skydd i skuggan av trädet en vacker sommardag.