Fjortonde december

Jag gillar att ta långa promenader. Som att följa Götgatan bort till fastlandet, det når man om man lämnar Södermalm och fortsätter bort över Hammarbyhöjden och Björkhagen mot Kärrtorp. Där kan man leta sig ut i det som kallas Nacka reservatet.
I det vidsträckta grönområdet spelar folk golf, joggar, badar eller bara går som jag och betraktar. Då passerar man platser som bär namn som Söderbysjön, Kvarnhagen, Nacka Täppa, Dammtorpssjön och Övre Lusse Gärda. Namn som bär med sig vittnesbörd om att på de här platserna fanns verksamheter som en gång var så viktiga att de måste namnges.
Vad som däremot kan vara svårare att tänka sig är att Nacka reservatet bara är uthyrt till stockholmarna. Det ägs av den stenrika familjen af Peterséns på Erstavik. Erstavik är ett fideikommiss vilket betyder att det går i arv till äldste sonen. Kvinnorna utan arvsrätt. De får inte ens ärva nattkärlet sitt. Pang ut bara och lev på storebrors nåder. Ungefär som ett gäng babianer.
Det här har s-regering efter s-regering, samt givetvis de borgerliga, godkänt i det jämställda Sverige trots att det finns någon skrivelse där man hävdar att fideikommissen ska upphöra.
Här kör den politiska eliten i Sverige, oberoende av i vilket politiskt företag man än är anställd, samma dubbelspel som vad gäller Nato, neutraliteten, serviliteten inför USA och EU:s framtida mål.
Folk fattar inte, tänker den politiska eliten. Fick folk reda på sanningen så skulle de inte begripa att man inte får rubba den privata äganderätten och att det skulle bli en massa ideologiskt tjafs. Vi inom den politiska klassen har en verksamhet att sköta - Rikets Fortbestånd - och därför talar vi tyst om detta. Ungefär så.
I Nacka reservatet bedrivs ändå en slags gerillaverksamhet. Undangömda i skogarna har människor exprorierat jorden och byggt kyrkogårdar för sina sällskapsdjur. Återigen ställs det privata ägandet mot det allmännas intressen. En konflikt som i takt med storstadens snabba tillväxt och utplundringen av jordens resurser kommer att avslöjas som antagonistisk. Klassernas strider är på långt när inte över.